Krönika – ”Till helgen kan vi gå upp på ansatsen igen”

Tidernas längsta uppehåll har varit tufft för svensk bowling, bowlinghallar har problem, dambowlingen är i kris. Men nu får vi äntligen bowla igen.

När ligan drar igång till helgen kommer det vara 303 dagar sedan den senaste matchen i nationella serien spelades. Tio månader och nästan ett helt år sedan vi tävlade i bowling med 8-mannalag. Det är det längsta uppehållet någonsin för den svenska ligan. Inte ens andra världskriget gjorde att serien avbröts, än mindre två gånger.

Det har varit en tuff tid för svensk bowling. Tävling har inte varit tillåtet, många bowlinghallar har antingen varit helt stängda eller bara haft öppet vissa tider. Hos många hallar försvann stora delar av kunderna, och intäkterna.
”Man gick ut och så kom man inte tillbaka på ett halvår” sa Bowlingföretagarnas Johan Rundgren i en artikel tidigare i veckan.

En del bowlare har inte kommit tillbaka alls. Sedan början på pandemin har den svenska ligan minskat med ungefär 50 lag. Hur många spelare som har hittat annat att göra vet vi inte ännu. Redan innan Corona hade damserien det svårt, och i nuläget är det kris. Om ingenting händer riskerar damserien att vara borta om bara ett par år.  

Det är en oroande utveckling för en idrott som länge har haft en nedåtgående trend. På åttiotalet, under bowlingens storhetstid i Sverige, var antalet bowlare dubbelt mot vad det är nu.

Problemen som bowlingen står inför kommer säkert att diskuteras under helgen när ligan drar igång igen. Problemen kommer också att behöva jobbas på, tillsammans.  Men till helgen kommer bowlarna äntligen att få tävla i bowling igen.
- Jag känner själv att man är extremt super på att börja bowla liga igen, sa Team X-Caliburs Hanna Engberg i veckan.

Efter 303 dagar utan liga finns det många ute i landet som känner som Hanna, de saknar att spela bowling. Det finns några som inte kommit tillbaka till hallen, men det finns många som har längtat, trånat och sett fram emot att få tävla i bowling igen och få spela liga.

Efter tio månader finns det återigen möjligt att gå ner i hallen och snacka skit med sina lagkamrater, gnälla på oljeprofiler, visa upp sina nya klot, diskutera teknik och taktik, dricka kaffe. Äntligen kommer bowlare från hela landet att få sätta sig i minibussar för att åka på bortaresa, förlora på att kägla tio står kvar, vinna för att fyran ramlar sist.

Nu får bowlare jubla tillsammans igen, förlora som en grupp, segra som lag och allting däremellan. Till helgen kan vi gå upp på ansatsen igen, glömma bort pandemin, bowlingens bekymmer, livets svårigheter, i alla fall en liten stund. Vi kan börja bowla igen, tillsammans. 

Text: Markus Hegnelius