”Det är tufft att inte åka till Nyköping och bowla i helgen”

Den här veckan skulle vara slutspelsvecka och Världens bästa slutspel skulle avgöras i Nyköping.
— När allting ställdes in var det slutspelet som var det tuffaste, för det är någonting som växer fram under hela säsongen, att man längtar, säger Lena Sulkanen i B-K Eva.

—Jag fick upp bilder i mitt flöde från Malmö för två år sedan. Då tänkte jag, just fasen, det är nu, säger Mattias Olsson i Team Pergamon.
— Det har börjat komma påminnelser: ”stäm av med hotellet”. Nej… just det, det har jag bokat av, säger Lena Sulkanen.

Svensk bowlingens mest efterlängtade helg, Världens bästa slutspel, skulle ha varit den här helgen. Fredag till söndag skulle landet åtta bästa bowlinglag göra upp om titeln svenska mästare framför en magisk publik. Nu blir det inte så.
— Vi har pratat om det i klubben, vi har pratat om det flera gånger, det är en jättemärklig känsla. För i normala fall, det här är ju slutspelsveckan. I normala fall hade man varit i fulla förberedelser. Det är det man har strävat emot. Just nu skulle man fila på sina klot, är det något som behöver förstärkas i väskan? Det är väldigt märkligt. Vi har varit helt medvetna om att det är så här, ändå är det någonting som fattas. Det är en otrolig saknad, det är en höjdpunkt utan dess like som vi går miste om i år, säger Europamästaren Mattias Olsson hos svenska mästarna Team Pergamon.

Även Sandra Andersson i Spader Dam, som startade insamlingen Bowlare bryr sig till förmån för cancerfonden, saknar slutspelet.
— Fruktansvärt mycket. Det är en av de absolut bästa helgerna på hela året. När insamlingen växte sig så stark förra året kändes det som om man längtade ännu mer, för man ville göra allting bättre, insamlingen, bowlingen, allting. Det är tufft att inte åka till Nyköping i helgen och bowla, säger hon och minns förra slutspelet:
— Det var ett så speciellt år på många vis. Jag minns definitivt att vi gick obesegrade genom slutspelet. Det var många matcher som bara var tre serier också. Vår lagsammanhållning var fantastisk. Att vi fick lyfta bucklan, men också att Jesper Jacobsen fick lyfta bucklan för Pergamon. Det är sällan man blir glad för att ett annat lag får lyfta bucklan, men det där var speciellt, säger Sandra Andersson.

Team Pergamon hade ett speciellt slutspel förra året där deras coach Henrik Jacobsen låg på Sahlgrenska sjukhuset med långt framskriden cancer och gick bort en kort tid senare.
— Det jag minns tydligast, vi hade det väldigt jobbigt mentalt med ”Henke”. Vi hade lite problem att få ut maximalt, det var väldigt känsloladdat. Vi försökte, vi pratade om att fokusera på uppgiften, men det var att lite sådär, det lossnade inte riktigt. Vi fick kämpa att gå mot vinst. Det är väl det starkaste, säger Mattias Olsson.

Med ”Henke” hejandes från sjuksängen lyckades Pergamon vinna sitt 13e SM-guld och när Aminoffs pokal skulle lyftas var det Jesper Jacobsen, Henriks son som fick göra det.
— Det förlösande ögonblicket, när vi hade vunnit finalen, då brast ju allt. Det var fantastiskt. Det är en sådan där grej, man vill inte uppleva det på det sättet, men man vill vara där, säger en känslosam Mattias Olsson.

Ett annat ögonblick från förra SM-slutspelet som fortfarande ger gåshud hos många är när B-K Eva tog sig till SM-final. Det var Lena Sulkanen, som på många sätt definierar stockholmsklubben som ta dem dit med en avgörande strike. Ibland tittar hon på slaget igen.  
— Inte så ofta. Jag tittade faktiskt på det för två veckor sedan, när jag hade en sådan här bowlingabstinens. ”Hur var det nu?”, jag behövde få tillbaka känslan lite. Då satt jag här på uteplatsen och behövde lite bowlingenergi. Jag behöver inte titta på det så ofta, man har kvar känslan ändå. Då får man lite rysningar, säger den tre-faldige världsmästarinnan och minns det avgörande slaget.
— Jag var så inne i bubblan den matchen. När man är inne i den bubblan kan man inte förklara det, allting är så självklart. Jag var helt…det fanns liksom inte någonting annat än att ta ner de där käglorna för mina tjejer. Man blir inte nervös, det är en väldigt speciell känsla, säger hon.

Legendaren saknar också årets slutspel.
— Det går nästan inte att förklara. När allting ställdes in var det slutspelet som var det tuffaste, för det är någonting som växer fram under hela säsongen, att man längtar. Speciellt som vi förra året klarade av det, vi var där i finalen. Slutspelet är fantastiskt. Det är en magisk stämning, säger hon.

Vad är det som gör slutspelet så magiskt?
­— Det är helheten. Jag tror att alla tycker att det är så roligt att alla bidrar till stämningen, med all publik och allting. Alla är på tårna. Det är helheten, alla bidrar till det, alla vill att det ska vara bra, och då blir det bra, när alla bidrar. Så enkelt tror jag faktiskt att det är, om alla vill någonting så blir det bra, säger Lena Sulkanen och tror att det kommer någonting positivt ur det här:
— Det måste man ju försöka tro. Det ger ett större sug att verkligen komma dit igen nästa år, det tror jag. Annars tror jag egentligen inte det. Man måste ju tro det, vi har ju inget val. Det är verkligen bara att gilla läget och börja tänka på nästa säsong. Det kommer nog bli väldigt överladdat, om vi får stå där igen så vill nog alla väldigt mycket kan jag tänka mig. Men det känns väldigt långt borta just nu.

Mattias Olsson ser också framemot nästa säsong, nästan.
— Nu försöker man… jag tänker fortfarande på det här slutspelet. Men det är klart att det är därför vi håller på, det är det finaste vi har inom svensk bowling. Att jag går ner och tränar nu, det gör jag mycket för att jag som bowlare vill bli bättre, vill bibehålla min teknik, men också för att jag inte vill tappa någonting inför nästa år. Vi vill ju vara redo, säger han och Sandra Andersson håller med:
— Vi får blicka framåt till nästa slutspel istället. Jag tror det kommer bli ännu mer speciellt i och med att det inte blir något slutspel det här året, säger hon och avslutar:
— Fasen, hoppas det går fort till nästa år.

Läs Swebowls 33 sidor långa Slutspelsspecial, där den här artikeln ingår, via följande länk: https://iof1.idrottonline.se/link/db012520e15c488eabf354cbe040652f.aspx